Jag har alltså skapat mig en helt ny blogg nu. Tanken är att den ska vara så långt ifrån min "vanliga" blogg som möjligt. Inget mode, inget pepp, inga kärleksbeskymmer, inga tävlingar. Bara mina tankar. Mina alldeles egna tankar. Som ingen riktigt förstår. Men jag hoppas att det ska hjälpa mig att ta mig igenom allt skit som händer.

Det är svårt för andra att relatera till att man har en pappa som är ens allt och som är på kanten att kanske försvinna från en. Från mig och min bror och mamma. Ja och från alla andra också. Jag fattar inte varför just du skulle behöva bli sjuk. Igen. Jag tycker det är så jävla orättvist. Och jag har inte orkat ta tag i att bearbeta allt jag känner förän nyligen. Jag hoppas att den här bloggen ska hjälpa mig. Och att jag kanske kan hjälpa och stötta någon annan där ute som går igenom samma sak. För ingen omkring mig tycks förstå vad jag känner.

För stunden hinner jag inte skriva mer. Sitter och tentapluggar som en tok. Men jag hoppas kunna ha detta som ett bollplank när hjärnan håller på att koka över kring sjukdomar, behandlingar, saknad och rädsla för död.. Jag är livrädd.. /